måndag
gomiddag! usch jag har träningsvärk överallt idag, eftersom jag fick för mig att köra ett hemma-robinson igår kväll.. ingen direkt lysande idé. men ja, gjort är gjort.
helgens pingistävling gick väl som väntat inte speciellt bra. tycker ändå jag presterade ganska bra på lördagen, förlorade två tuffa femsetare och vann över en tjej som jag brukade ha svårt för när jag var som bäst.
på söndagen funkade spelet inte alls, mina tankar var på annat håll. tråkigt besked hemifrån gjorde att varken jag eller min mamma ville stanna kvar i en idrottshall resten av dagen. känns väldigt tråkigt att bryta en tävling i förtid. det har aldrig hänt tidigare. och det kommer aldrig hända igen, eftersom jag nu tagit beslutet att jag inte har varken tid eller lust att träna varje dag i veckan för att eventuellt komma upp i samma nivå som tidigare. kanske ska träna någon gång ibland för att hålla igång. men jag har insett vad som verkligen betyder något, och det är familjen och skolan. tufft beslut att ta eftersom pingis är den enda grejen jag någonsin varit BÄST på. finns väl flera olika anledningar till att jag tröttnade helt på sporten för ungefär ett år sedan, men den största anledningen är att jag inte tycker det är kul alls. jag har tänkt tillbaka på tiden när jag var 12-13 år och tränade bara för skojs skull. jag hade ingen press på mig, och vann den första skånetävlingen jag var med i. jag minns fortfarande känslan, hur glad jag var, hur imponerade alla var. detta fortsatte i ungefär ett eller två år, innan pressen kom. alla förväntade sig att jag skulle vinna alla tävlingar i skåne, vilket jag oftast gjorde. glädjen över att vinna ersattes med lättnad över att inte förlora kan man säga, och jag lovar, det är en väldig skillnad.
sedan har det väl fortsatt på detta sättet.. och här sitter jag, sex år efter att jag började smälla in pingisbollar på bordet, och är sjukt less på sporten, och folket.
oj vilket långt inlägg, tar hela lunchrasten ju, huh! nåja, denna veckan kan man kalla agility-veckan. tre tävlingar, den första är imogon kväll. håll alla tummar och tår för mig och Bezzie!
helgens pingistävling gick väl som väntat inte speciellt bra. tycker ändå jag presterade ganska bra på lördagen, förlorade två tuffa femsetare och vann över en tjej som jag brukade ha svårt för när jag var som bäst.
på söndagen funkade spelet inte alls, mina tankar var på annat håll. tråkigt besked hemifrån gjorde att varken jag eller min mamma ville stanna kvar i en idrottshall resten av dagen. känns väldigt tråkigt att bryta en tävling i förtid. det har aldrig hänt tidigare. och det kommer aldrig hända igen, eftersom jag nu tagit beslutet att jag inte har varken tid eller lust att träna varje dag i veckan för att eventuellt komma upp i samma nivå som tidigare. kanske ska träna någon gång ibland för att hålla igång. men jag har insett vad som verkligen betyder något, och det är familjen och skolan. tufft beslut att ta eftersom pingis är den enda grejen jag någonsin varit BÄST på. finns väl flera olika anledningar till att jag tröttnade helt på sporten för ungefär ett år sedan, men den största anledningen är att jag inte tycker det är kul alls. jag har tänkt tillbaka på tiden när jag var 12-13 år och tränade bara för skojs skull. jag hade ingen press på mig, och vann den första skånetävlingen jag var med i. jag minns fortfarande känslan, hur glad jag var, hur imponerade alla var. detta fortsatte i ungefär ett eller två år, innan pressen kom. alla förväntade sig att jag skulle vinna alla tävlingar i skåne, vilket jag oftast gjorde. glädjen över att vinna ersattes med lättnad över att inte förlora kan man säga, och jag lovar, det är en väldig skillnad.
sedan har det väl fortsatt på detta sättet.. och här sitter jag, sex år efter att jag började smälla in pingisbollar på bordet, och är sjukt less på sporten, och folket.
oj vilket långt inlägg, tar hela lunchrasten ju, huh! nåja, denna veckan kan man kalla agility-veckan. tre tävlingar, den första är imogon kväll. håll alla tummar och tår för mig och Bezzie!
Kommentarer
Trackback
