tisdag
ja vart ska jag börja..?
jag tar väl det roliga först! Helgen var helt sjukt rolig, agility för hela slanten. På lördagen var det regionstävling och trots regnet kämpade bezzie och jag till oss två nollade lopp. Snabbheten behöver vi träna upp men vet inte hur vi ska göra.. aja, söndagen fick vi en nolla och ja i det andra loppet var jag helt snurrig i huvudet så där missa vi en tunnel xD men kul var det! Något som man behöver ibland.
Även ikväll har vi varit på agility, det var en typ träningstävling, och där blev det två nollade lopp. Detta innebär att vi nollat alla lopp utom ett denna hösten :D
Nog snackat om det, de som inte är involverade i agility fattar förmodligen inte vad jag babblar om, men detta är mest för att jag själv ska komma ihåg resultaten, haha.
Till det inte allt för roliga då..
i söndags kväll låg jag och vilade mig på soffan, och fick helt plötsligt en enorm huvudvärk. Så jag tänkte att jag skulle gå och ta en alvedon, vilket vi har i köket. När jag kommer fram där kylen är, blir jag helt snurrig.
Helt plötsligt känns det som att jag vaknar efter att ha sovit, och pappa tar tag i mig och frågar vad jag gör.
Jag känner hur hela jag skakar, och jag kunde inte fokusera ögonen på honom. Jag fattade inte ett skit. Jag låg på köksgolvet, men varför hade jag sovit där? Sen sa pappa att jag hade svimmat, och jag bara låg där o fattade inte vad han sa, trodde att jag drömde. Eller det kändes som att jag drömde att jag vaknade.. om ni fattar?
Sen blev jag helt plötsligt skiträdd, bara pang bom. Det var nog när jag såg hur rädd pappa var, och hur Christoffer sprang runt o yrade.
Asså det läskiga är att ajg itne kände när jag ramlade liksom..
Usch pappa hade bara hört en sjukt hög duns, sen när han vände sig om låg jag där och skakade och virrade med ögonen. Mycket läskig händelse.
Som tur är ramlade jag så att jag inte flög ner för trappan ner mot hallen, då hade jag nog inte mått så bra nu..
Jag klarade mig undan med ett blåmärke på ryggen och en bula i bakhuvudet.
Nu orkar jag inte skriva mer, men vi hörs!
På agilitybanan med Bezzie, det är glädje det
jag tar väl det roliga först! Helgen var helt sjukt rolig, agility för hela slanten. På lördagen var det regionstävling och trots regnet kämpade bezzie och jag till oss två nollade lopp. Snabbheten behöver vi träna upp men vet inte hur vi ska göra.. aja, söndagen fick vi en nolla och ja i det andra loppet var jag helt snurrig i huvudet så där missa vi en tunnel xD men kul var det! Något som man behöver ibland.
Även ikväll har vi varit på agility, det var en typ träningstävling, och där blev det två nollade lopp. Detta innebär att vi nollat alla lopp utom ett denna hösten :D
Nog snackat om det, de som inte är involverade i agility fattar förmodligen inte vad jag babblar om, men detta är mest för att jag själv ska komma ihåg resultaten, haha.
Till det inte allt för roliga då..
i söndags kväll låg jag och vilade mig på soffan, och fick helt plötsligt en enorm huvudvärk. Så jag tänkte att jag skulle gå och ta en alvedon, vilket vi har i köket. När jag kommer fram där kylen är, blir jag helt snurrig.
Helt plötsligt känns det som att jag vaknar efter att ha sovit, och pappa tar tag i mig och frågar vad jag gör.
Jag känner hur hela jag skakar, och jag kunde inte fokusera ögonen på honom. Jag fattade inte ett skit. Jag låg på köksgolvet, men varför hade jag sovit där? Sen sa pappa att jag hade svimmat, och jag bara låg där o fattade inte vad han sa, trodde att jag drömde. Eller det kändes som att jag drömde att jag vaknade.. om ni fattar?
Sen blev jag helt plötsligt skiträdd, bara pang bom. Det var nog när jag såg hur rädd pappa var, och hur Christoffer sprang runt o yrade.
Asså det läskiga är att ajg itne kände när jag ramlade liksom..
Usch pappa hade bara hört en sjukt hög duns, sen när han vände sig om låg jag där och skakade och virrade med ögonen. Mycket läskig händelse.
Som tur är ramlade jag så att jag inte flög ner för trappan ner mot hallen, då hade jag nog inte mått så bra nu..
Jag klarade mig undan med ett blåmärke på ryggen och en bula i bakhuvudet.
Nu orkar jag inte skriva mer, men vi hörs!
På agilitybanan med Bezzie, det är glädje det
Kommentarer
Postat av: jasmine
ush johanna, du får inte skrämma mig så !:s
Trackback
